Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Och ta’r af mörkrets makt ett hemlig’! bud,
Och för att menskor blända, frestar Gud.
Ve den regcnt, det folk, som ej besinnar,
Att Herrans vingård, fast i statens hägn,
Frän himlen har sitt solsken och sitt regn!
När de, som skola lära, skola styra,
Ifrån sig skjuta Herrans ord och hand
Och i hans dyrkan skatta blott ett band,
Hvarmed de tygla hopens blinda yra,
Ej allas samband med en högre verld:
Hvad under då, att ogudaktig närd
Sprids ock till folket, att en inbilsk, liädisk,
Osedlig otro går bredvid en blind,
Afgudisk vantro; att en hal, förrädisk,
Med sken af högre ljus, för dagens vind
Och hvar basun i tidens mun ombytlig,
Halfchristen lära gör all kunskap ytlig,
All tro tvetydig och all kärlek kall —
Och hotar staten sjelf med kyrkans fall?
28.
Hvem må ej häpna, då han ser förtvina
Det som är verldens ljus, som allting ger
Sitt lif, sin växt, all glädje gjuter ner?
Men blott en stund — och det skall åter skina
Med samma glans, dä skuggan går förbi:
Ty utom det är mörkret, ej deri.
Förmörkad! var ditt ljus, o Herre! alla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
