Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Och hos en själ, af oren last förtärd,
Det sjuka ögat ej dess klarhet lider.
Mer än för röfvarn, som i hålan flyr
För dagens spaning’, du för hycklarn skyr,
Som lånar tungomål af dina vänner
Och dig blott hädar, då han dig bekänner.
Hur fräckt af listen och af skrymtcrit
Missbrukad! blef ditt namn, förtydd din sanning!
O, ve det fromma svek, det blinda nit!
Du spådde sjelf om denna blandning
Af ogräs i din goda säd.
Men fast det straxt blef torrt, det ofruktbara träd,
Som att din hotelse besanna
Förbannades af dig inför Jerusalem,
Spar du dock ond och god, tills skörden skiljer dem,
Och vill i växtens tid välsigna, ej förbanna.
Se, mask i frukten, i den bästa, är
Och redan blomman, redan knoppen tär.
Också på himlen stiga moln och dimma.
Från jorden komma de likväl. En imma,
En fläck på ögat villar ljusets sken.
Men hvarje stråle i sig sjelf är ren.
Från himlen närdt, af regn och solsken glödde
Det ädla vin i drufvan, som det födde.
Det gjuts i kärl — och smak af dessa får:
Månn’ derför drufvan eller himlen rår?
Smög sig ej ormen till de ännu rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
