Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det står dock qvar det gamla ordet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu i hans ställe menskligheten,
Den fallna, usla, sätts af er,
Som i er vishet bättre veten,
Hvad lif och ljus åt verlden ger.
Den fångne skall sig sjelf förlossa,
Den bundne sina bojor krossa,
Den blinde staka ut sitt lopp,
Den döde af sig sjelf stå opp.
Förmår hon det? Hvad vittnar tiden
Se’n syndafloden allt tills nu?
Hvad vann hon af den sista striden?
Hvad lofvar den, som förs ännu?
Med hvad vi än må se med rysning
För mörksens verk af falsk upplysning,
Så tröstom oss; ty si, Guds Lam! –
Och si, Guds Rike går dock fram!
Hvad kan förnuftet ge, som svarar
Emot vårt barnaskap hos Gud
Igenom Sonen, som förklarar
Så väl hans kärlek, som hans bud?
Ack! om vi Christus sjelf förlore,
Hvad blir vår Christendom? Hvad vore,
Om han försvunne, allt vårt stöd,
Värt hopp, vår tröst i lif och död?
«Dock läran står ju qvar!» – Hvad lära!
Ej hans, nej, er: ett tankefynd,
Som kan – dess djuphet i all ära! –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
