Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det står dock qvar det gamla ordet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej plåna ut en enda synd.
Visst ser man genom hafvets dimma
Af dagens ljus en bleklagd strimma:
Men slog det ej all glädje ner,
Om solen sjelf ej syntes mer?
Och seglarn, hur han än sin bana
Beräknar med kompass och kort,
Månn’ han i mist kan leden spana
Bland bränningar till himlens port?
Men bäst en klippa honom varnar,
Förskingras töcknet, himlen klarnar
Och solen sjelf står fram igen. –
Ja, verldens ljus! du lyser än.
Du lyser och ger lif åt alla,
Som tro, o Jesu! på ditt namn.
Ur fallet – ack! hvem sågs ej falla? –
Du för oss i en faders famn.
Det är försoning, vi behöfva;
Och den vill otron oss beröfva!
Hvar ges, om ej vid korsets fot,
För hennes egen oro bot?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
