Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Det står dock qvar det gamla ordet (1841)
- Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EPILOG.
Hur stormen rasar, floden öfversvämmar,
Så stå likväl, när Han dem hämmar,
Som allt i sina händer har,
Guds gröna jord och blåa himmel qvar.
Likså hur otron, som sin gamla lära
Nu åter frambragt i en ny gestalt,
Må med det blinda nit sig sammansvära,
Som allt vill kullslå, för att jemna allt;
Hvad hemlig mina de må gräfva
Och häll på häll titaniskt häfva,
Att störta kyrkan, se’n de korset fällt:
Så står hon dock der stiftarn henne ställt.
Den gode herden ej sin hjord försakar!
Han, som sitt lif har gett för den,
Ledsagar den i öknen än
Och mot de vilda djur bevakar.
Om helvetet stod upp, ja, om än jord
Och himmel fölle, faller ej hans ord.
Och vi den vishet skulle högre skatta,
Som, lik Sibyllas, gåtfull kom
I lösa blad, dem, knappt i ordning satta.
En vindfläkt åter kastar om!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:24:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/3/0198.html
