Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid generalskan Armfelts död 1803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Hon är ej mer. Men än i döden
Hon hade tänkt på dem: och i en sons förvar
På jorden lemnat deras da’r,
Förr’n hon till himlen for att be för deras öden.
Se hvar den sorgsna skaran står!
An sucka de åt skyn, än blicka med en tär
På barn och barnabarn och mödrarna, som snyfta;
Tills templets klagoröst är hörd från hennes graf.
Då gråhårsmannen sjelf, bortkastande sin stat,
Sig tränger fram med mod, att hennes bär få lyfta;
Och hela menigheten går,
Att följa hennes sista spär
Och se dess mull till slut i detta tempel buren,
Der hon ett mönster var till många likars blygd
Och som hon prydde med sin dygd,
Ej med sitt vapen blott pä muren.
Der hvile hon i frid: och af de armas stoft,
Hon hjelpt, och som förut re’n slutat sina öden,
Med deras tårar stänkt, som nu anropa döden,
En skugga växe opp med grönska och med doft!
O! må den länge stå, en minnesvård i bygden,
Till vittne för en efterverld:
Att än ej hel, bland oss, oaktadt dagens närd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
