Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid generalskan Armfelts död 1803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
Skänkt åt sitt land igen hon såg- sin älsklings namn,
Och tryckte för sin död den gråtnc i sin famn.
Gamle, fattige och svage,
Barn och enkor utan stöd,
Gråten, sörjen hennes död.
Evigt sin förlust beklage
Detta tempel, denna bygd,
Vittnen till en sällsynt dygd.
Så, vid en landtlig grift på en af Finlands stränder,
Der lyckan en gång gett, till tryckta skarors tröst,
Den rikes stolta makt i ädelmodets händer,
Upphöjde saknaden, ej längese’n, sin röst:
Så stämde sorgen in ur mer än hundra bröst,
Med denna smärtans ton, om ej med dessa orden.
Ack! livad betyda ord och all den kalla ståt,
Hvarmed en hög, en rik betecknas än i jorden,
Emot en menighet i gråt,
Som lik ett värnlöst barn vid denna graf är vorden.
De hade glömt en följd af år,
Att de en annans tegar plöjde.
Skön ock för dem var himlens vår,
Och lärkan äfven dem förnöjde.
Ej suckande, som förr, i sjelfva skördens da’r,
De nu med munter sång de vida fälten skuro,
Och sina rika kärfvar buro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
