Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tvenne uren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
DE TYENNE TJEEN.
l. DET EGNA.
Å
llena med min sorg i natten vaknad,
Jag’ hör en knäppning ocli till slut ett slag,
Som säger ett, och kretsen af min saknad,
Den evigt samma, börjar om i dag.
Ej rör mig tornets ur, hvars gälla timmar
Uppmana lurens skrän och väktarns skrik,
Och der, af månen upplyst, visarn glimmar,
Det dragna svärd af dödens engel lik.
De hemska ljud derute van att höra,
Jag dem ej aktar, mer än dagens larm;
Det i sin sorg inslutna hjertat störa
Ej tidens dån, ej verldens fröjd och harm.
Men du, hvars arf jag efter henne äger,
Med hvilket i sin hand, den långa natt,
Hon än vid mannens, än vid barnens läger,
An vid en väns, med tröst och läkdom satt:
Sitt nu, i hennes ställe, du, och vaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
