Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tvenne uren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Påminn, livad hon mig var, som vän, som maka,
Min engel ej först nu, ack! långt förut.
Påminn mig, hur hon trefs här vid min sida,
Och livad jag tänkte skref så gerna ner,
Och gaf mig med sin nick, den hulda, blida,
Ett pris derför, som ingen nu mig ger.
En frestare för den i tysthet lider,
I ensamheten håll mig sällskap du.
I långa natten säg mig, hur den lider,
Ack! natt för mig är äfven dagen nu!
Då hon försvann, var midnatt nära slagen:
Stå vid den timmen, att jag den blott ser.
Dock, nej! gå fram; han kommer snart den dagen,
Som du ej mäter, och som ej går ner.
Den silverklangen, som då når mitt öra,
Ar ej af dig; den är af hennes röst,
Som redan här så len, sä ljuf att höra,
Der ofvan bär en himmel i mitt bröst.
Då skall jag se de milda ögon åter,
Se ur dem stråla Herrans klarhets sken.
O morgon! tänkande på dig — jag gråter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
