Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tvenne uren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Du som oss säger endast att det varit,
Det som vi sakna — nej! du säger mer:
Att ljudet blott af slagna timmar farit,
Ej det som namn och mening ät dem ger.
Det sköna vexlar om, men ej det sanna,
Som, andelikt, dcri fördöljer sig.
Ej vid en nummer visaren får stanna;
Han sjelf likväl är oföränderlig.
Förgyllas kan han, af ven brilj anföras:
Men m ann’ han derför visar mera rätt ?
Rör det din gäng, livad ziffror mer värderas,
De af arabisk, de af romersk ätt?
Hvad, som en sanning, "Rosenstein bevisat,
H va d, som en skönhet, Leopold ställt fram,
Skall än i Oscars gyllne da’r bli prisadt,
Hvad nytt här ympas må i åldrad stam.
Men folie ock de Aderton i slummer,
Sä att din röst allena hördes än:
Bland de odödliga likväl sin nummer
Behålla de, som en gång vunnit den.
Ej mer i mörkret lyss till dig den sälle,
Som att bese all verldens ur har gått;
Men den, som nu dig vårdar i hans ställe,
Minns, tacksamt rörd, från hvilka han dig fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
