Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tvenne uren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
2. DET AKADEMISKA. *
Ännu en tolk af timmarne, som ila
Och rycka bort med sig hvad dyrast är,
Sin röst här höjer och min morgonhvila
Stör med det nya sorgebud, han bär.
Jag känner dig. Hos Leopold, den blinde,
Till honom sänd med Eosensteins farväl,
Din trogna pendels stilla gång påminde
Om fordna sköna da’r hans rörda själ.
Du är densamma, som för Smak och Snille,
Vid deras möte i en konungs hus,
Har mätt den stund, han sjelf der helga ville,
Sjelf i sitt tidehvarf dess främsta ljus.
Hans hela stjernekrcts är nedergången:
En enda öfrig stod så klar ännu!
Nu äfven hon är ned af mörkret fången;
Och att det vittna, öfverlefver du.
Hvad ett Augustiskt hof namnkunnigt hyste,
Hvad så af folk, som kung beundradt var,
Hvad kring dig stort och skönt och ädelt lyste,
Allt har försvunnit: du står ensam qvar.
* Tillhörigt Svenska Akademien genom en skänk af Gustaf III,
har detta ur, som förvarades hos herr landshöfdingen Rosensteiu. me-
dan han lefde, och sedermera hos herr statssekreteraren af Leopold,
nu, efter dennes död, blifvit lemnadt i Akademiens närvarande sekrete-
rares värd. Det föregående uret tillhörde författarens kort förut aflidna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
