Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhafvandes kärlek och tacksamhet genom en förståndig välgörenhet och en
outtröttlig godhet. I sistnämnda socken inrättade hon år 1796 en skola
för fattigas barn, i hvilken fyra elever framgent undfå, jemte
undervisning i bokläsning och kristendom, mat och dryck samt nödiga böcker.
Fonden till skolan består af två hemman. Såsom egande jus patronatus
i Haliko församling, lät hon år 1799 bygga ett nytt vackert chor till
dess moderkyrka, hvartill hon skänkte alla materialier och lät pryda det
med en ny altartafla. I November år 1802, kort före sin död, inrättade
hon ett lånmagasin af spannmål för Åminne och Wiurila underhafvande
i Haliko och Uskela socknar. Fonden är hundra tunnor råg och tjugu
tunnor korn. Under de senaste missväxtåren använde hon hela sitt
spannmålsförråd dels till egna åbors, dels till främmandes undsättning.
Angelägen att genom sina välgerningar icke understödja sysslolösheten och
lättjan, förskaffade hon den nödställde tillfälle till förtjenst. Värnlösa
enkor och faderlösa barn njöto hennes oinskränkta vård. Ömhet och
sinnesstyrka, godhjertenhet och ordentlighet utmärkte hela hennes
lefnad. I medgång och motgång alltid undergifven en allvis och helig
försyn, och såsom medborgarinna sorgfällig att förena en mors ömmaste
tillgifvenhet med en undersåtes lydnad och trohet emot regering och
fädernesland, sysselsatte hon sig blott med sina pligter, och fann i sin
menniskokärlek en beständig källa till en osviklig glädje. I sina sista
ögonblick ännu var hon verksam för sina medmenniskors väl. Sedan
hon med all möjlig noggrannhet förordnat allt hvad hon till
förekommande af oredor efter sin död pröfvade nödigt och nyttigt, tog hon ett
rörande afsked af sina närvarande barn (en son jemte dess fru och barn)
samt anhöriga och tjenare: hvarefter hon med ett rent hjertas ostörda
lugn och innerliga förnöjelse afbidade sin saliga förvandling. Hon dog
den 19 Januari 1803, sedan hon en lång tid med en kristens tålamod
kämpat emot svag helsa och flera kroppsplågor. Hennes underhafvande
buro henne till grafven. Hon var moder till den namnkunnige grefve
Gustaf Mauritz Armfelt, Nordens Aleibiades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
