Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Ifrån den spegeln blott en bruten bild
Jag ville er, ibland en skön, fast vild
Naturs omgifvelser, på Omberg visa.
Dock vanten ej det panorama der,
Hvars stora syner er förtjuste liar,
Då - midt i allt hvad landet skönast äger
Af rika löfverk öfver sjöns kristall,
Bland klippor, brutna i romantiskt fall -
All hufvudstadens prakt slog ner sitt läger;
Och då från hafvet, hvad det stoltast har,
Framträdde, dubbelt stolt af hvad det bar,
Och ställde sig mot sjelfva kungaborgen
Och sade trotsigt: «Lyft din pelarrad,
Sträck dina flyglar, skåda ljus och glad
Ur tusen fönster öfver sjön och torgen.
Såg du på hafvet, hur jag för mig der,
En rörlig fästning, en bevingad här,
Du fann mig äfven värdig majestätet.»
Nu vid dess thordön hela nejden skalf,
Och långa svar från berg och ternpelhvalf
Bekände högt, att ej det tält förmätet.
Men ur de moln, hvari det höljt sin ståt,
Hvad glänser fram och mellan båt vid båt,
Der vördnaden sig häpen drar tillbaka,
En kunglig väg sig gör till Manhems strand?
Häck ner, o prins! ditt hjerta med din hand,
Och lyft, o konung! lyft till dig din maka!
Och du, o folk! förtjust vid denna syn,
Din glädje höj, välsignande, åt skyn!
Så Aphrodite landsteg på Cytheren;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
