Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Götha lejons länge glömda rätt På Visingsö och
i Alvastra hämna. Dock aldrig förr han kände så sin
höjd Bland Sverges sjöar, aldrig så förnöjd Bröt begge
Göthalanden i sin spegel, Och lyste så af flaggor och
af segel, Och såg på stranden sådan hofvets glans,
Förent med allt hvad skönt i bygden fanns; Som när
på Ombergs spets emellan träden Stod en balkong
med kronbeströdda kläden, Och Gustaf Wasa med sin
unga brud Der trädde fram; och för de två till Gud I
bön upplyftes sammanknutna händer Af allt det folk,
som fyllde sjö och stränder.
Dit följen skalden, I som sett hvad nu Gör Sverges
fröjd och stolthet, sett de tu, De dubbla tu som
möttes vid Manilla: Der folkets kärlek mottog som
ur skyn, Ehur’ de trädde fram på vattnets bryn,
De fredsgudinnor, som dess oro stilla, Som med de
qvinliga behagens band Förena folk och konung, hof
och land, Och sammanstämma alla delta sinnen. Så
Margareta gjorde i sin tid. Stor var den tiden
genom väldig strid, Men äfven rik på glada, sköna
minnen. Hvi skulle vi dem sky och från den höjd, Vår
sällhet hunnit, ej med dubbel fröjd T deras spegel
henne se och prisa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
