Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
FÖESTA SiNGEN.
lyst der vid porten! «Hvem kan tysta henne? En
pratsjuk qvinna! Ack! de äro tvenne: Dem
öfverröstar knappt trumpetens ljud, Som bådar kungen
och hans vackra brud.»
«Nå! trängs ej så, som vore vi i arken, Der menskor
packades ihop med djur. ? bär er åt, ni ock, som
kreatur. Der har ni hela vägen, hela marken, Och
berget till och med, att träda på. Hvarför skall
folket här just skockadt stå, Här vid Alvastra,
och vid sjelfva porten? Det höga paret genom hela
orten Far fram i dag och gläder allas syn, Som sol
och måne i den öppna skyn. Hvad sad’ jag här om da’n,
då jag i dalen Kom gåendes: det var mot natten ren;
Jag skulle hem: då mötte mig ett sken Ur alla
fönstren här i kungasalen, Der ingen bott på många
Herrans år. Högsätet dock der än för kungen står,
Eum har ock fröken i den breda stolen. Der lyste med
ett ord väl hundra ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
