Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som i ett stort, ett kungligt bröllopslius.
Min gubbe mente, det var aftonsolen;
Men hela natten lyste det ännu.
Jag såg helt tydligt der en högväxt fru,
På hvilkens hufvud satt en kunglig krona.
Al v il d a var det säkert. Det är hon.
Som byggt Alvastra att sin skuld försona,
För det hon rymde bort från Danmarks thron.
Se! Hon var ung, men Nils var gammal redan;
Då kom från Sverge dit en hurtig prins.
Hon for med honom. Han blef konung sedan.
Ej alltid så en krona återvins
Af drottningar, som fly ur land och rike.
Likväl i fromhet voro utan like
Så hon som Sverker, hennes nya man,
Hvarpå ej himlen blott och kyrkan vann,
Men ock Alvastra: som man kunde kalla
Ett kungligt kloster, så i byggnader,
Som lägenheter. Nu likväl, ty värr!
Det ena med det andra vill förfalla.
Al v il d a plär dock stundom gå igen
I Sverkers thronsal för att städa den.
Nu äfven gick hon genom alla rummen,
Med ljus i handen, stökande omkring
Och skramlade med nycklar i en ring
Af silfver, som hon bar på högra tummen. -.
Nå! skuffas ej, låt bli att trängas så.
Vår Herres verld är stor. Det blir också
I grafven rum tillräckligt för oss alla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
