Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAUDIUS.
tf Jag felade mot er, då jag till slut
Det värf, ni mig förtrott, ej förde ut.
Men en mig följde, som till råds jag sporde,
Och borde tro: han mig förlägen gjorde.
Det var den Helga Skrift. Och då jag niir
Den orten kom, der Luthers boning är,
Dit, för att honom och M ölan elit ön höra,
De tvenne bröder rest, af hvilkas nit
Det nya ljuset bragtes ända hit:
Fick äfven jag att samma resa göra
En oemotståndlig lust - och blef som de»
TORKIL.
^Förförd, förlorad. Ye dig arme! ve! Med afsky
kättarn borde jag förskjuta, Men måste sonen till mitt
hjerta sluta. Ja, som en son jag älskat, fostrat dig,
Och denna bittra sorg du gjorde mig!»
CLAUDIUS.
"Den samma varning tyckte jag mig höra, Som fordom
ljöd i S a u l i häpna öra, Att ej mot udden spjerna
blindt, och då, Hur blind han var, begynte han förstå,
Med nattligt mörker, midt på ljusa dagen, Midt i ett
sken från öppna himlen, slagen. Och såsom han sin
syn med dopet fick, Så genom Luther Skriften för min
blick Blef klar som sjön, när skingrad är dess dimma,
Ocli i dess djup man solens bild ser glimma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
