Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORKIL.
((Hvad? framför kyrkan, denna helga mor, Framfor
Guds ande, som hos henne bor, Du tror dig kunna
Herrans ord förklara. Det först är blindhet.
Henne vilsefara Gud skulle låtit femtonlmndra år! Ack
det är du, min vän, som vilse går. Det skall min
glädje än i himlen störa, Att vid dess port dig
fåfängt klappa höra, Då den af Petrus för den stora
mängd Af alla tiders kättare blir stängd. Hvad öde
dref dig till de otrons söner! - Ditt hjerta rörs!
O! om jag kunde än, Med mina trogna råd och trägna
böner, Eri brand ur elden, rycka dig igen.»
Nu dörren uppslås och han häpen tiger.
«Hvem är deri stolte, som i rummet stiger?»
Hvem, om ej Gustaf sjelf. För mig hvad spratt,
Som först dem te, då till häst han satt,
I hjeltens åsyn tänkte läsarn föra.
Meri låtsom honom nu ej se, blott höra.
GUSTAF.
«Du var mig ej till mötes vid din port; Men vid din
ålder är man rädd om stegen.»
TORKIL.
((Det är ej mer min port: det är din egen. Jag är ej
värd, blott gäst. Och som jag sport, Att sjelfva
denna drägt ditt öga stöter, Jag tänkte fägna bäst
ditt majestät,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
