Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om, sjelf ej synlig, jag blott synas lät,
Hur jag Alvastra gods åt kronan sköter.
Ty kronans är det nu, ej kyrkans mer,
Ej C h ris t i, fast han lagligt fick det ärfva.
Ve dem, som dödas vilja rifva ner
Och från Guds rike orätt gods förvärfva!
Ve dem, när dödens stund, när domens slår!»
GUSTAF.
(f Jag vördar, T or kil, dina silfverhår Och ännu
mer din dygd, ja, sjelfva nitet, Som är hos dig,
ehuru blindt, dock rent. Om månge liknat dig,
så skulle sent, Törhända aldrig, skett det stora
splitet, Som. kyrka ifrån kyrka söndrat har. Men att
det skett, och sker i våra dar, Pris vare Gud! och,
i en annan mening, Pris vare påfven sjelf och påfvens
män, Som drefvo det så långt, att sanningen Sig resa
måste och att en förening Emellan henne, framställd
ren och klar, Och påfvedömet mer ej möjlig var. Ja,
äfven jag är skyldig tack åt detta, Ty på dess fall
jag riket byggt igen. Af sjelfva klostren drar jag
nytta än: De ge mig medel att i ordning sätta Allt
hvad till lärdom och upplysning hör; Och derför äfven
dig jag tacka bör. Gagn af Alvastra nu, på tre år,
mera, Än på trehundrade förut, är spordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
