Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Och på dess gator för hans fötter breddes. Nu i
sitt lugn han sade sig ej mån Om kunglig ynnest af
sin fordna like, Och ville skåda endast långt ifrån
Det nya hof i Sverges gamla rike. Den nya kyrkan
skydde han än mer, Den gamla trogen, fast den fallit
ner. Till dem, som rikets vunna ordning störde, Hans
hat ej mindre, än den kärlek var, Hvarmed han fäste i
sitt hjerta qvar Den flydda tid, hvartill hans ungdom
hörde. I fadrens borg, der han sig inneslöt, Som i
en forntid, han dess minnen njöt. I vapenkammarn,
som i bönkapellet, Han ej det minsta röras lät ur
stället. Vid ingen sällskapskrets i nejden fäst,
Han dock välkommen bjöd hvar adlig gäst.
Bland dem var Erland, som sin hjeltebana Begynnt
i Finland under gamle Sten. Då ryska makten stod
för Viborg re’n, Han dit blef sänd med Eriks helga
fana. Han kom i samma stund, som czarens män På
muren stego att bestorma den. Men likt ett berg sorn
eld och klippor sprutar, Det tornet springer som de
vunno re’n, Och dem i luften bär den sprängda sten;
Hvarpå en drabbning hela kriget slutar. Viborgska
smällen, som den kallas plä’r. Gaf länge genljud
öfver hela norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
