Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Då var den trollkonst ännu okänd der,
Att låta åskan gå inunder jorden
Och mer förfärlig, än då ned hon slår,
Slå upp med härjning, som ej lemnar spår.
Knut Posses verk det var; men under tiden
Bar Erland fram. det helga skyddsbancr.
S:t Erik sjelf man trodde stigit ner:
Så ined förnyad eld han tände striden.
Ej mindre käck han mot de danska stod ,
En af de främsta, så i nit som mod.
Till Sturarnas parti han alltid hörde,
Då Ho o s var danska konungarnas vän.
Men det likväl ej deras vänskap störde.
Än mindre nu vid den förändringen,
Att Erland kungligt sinnad blef, se’n landet
Sin egen konung egde, bröts det bandet.
Som dem förent från deras unga da’r;
Ty svenskt i grunden begges hjerta var.
Då Erlands vackra gård, helt när den vägen,
Der fröken skulle fara, var belägen,
Plan Roos ens böd till sig; och Flora ber
Sin far så länge, att han bifall ger.
Dermed till modren i triumf hon springer,
Som det ej hoppats, men nu spritter opp,
Med all en söderländskas eld, och ringer
Och sätter tärna och lakej i lopp.
Att Gustaf se, hon länge fiken varit.
Af tidens store män hon sett förut
Kung Erans och påfven Leo, och till slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
