Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Och nejdens utsigt, der man än dem njuter. Af
qvinnor, klädda grannt i forntidssmak, En rad der
ses lik dufvor på ett tak, Som, för att halsens
fägring låta prisa, Yid hvarje nickning nya färgor
visa. Bakom dem stå, hvar vid sitt hjertas vän,
Välväxte ynglingar med äldre män. Dit,-förd af Erland,
klef nu ock signora I branta trappan, med sin dotter
El o ra. Med undran alla skåda på de-två; Den ena
mörk, och glödande ändå, Har ögon, som likt nattens
blixtar ljunga, Och talar med sin hand, som med sin
tunga; Den andra småler, nordiskt mjell och mild. Så,
innan dagen blir från natten skild, Yid morgonrodna’n,
stolt som solens tärna, Står blek och blygsam himlens
sista stjerna.
Otålig, att ej kungen redan kom, East timman var
förbi, ej fröken heller, Den Välska damen hundra
frågor ställer Med hundra åtbörder till dem bakom. De
goda svenskor, som der suttit stilla Tre timmar före
henne, utan knot, Och undersökt från hufvud och
till fot Hvarandras drägt, ej kunde henne gilla,
Men sade intet. Blott en vexlad blick, Som henne
dömde, dem emellan gick. Ej länge dock förblef ibland
de stumma En liten trind och röd och liflig gumma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
