Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
För mina gamla da’r, och litet öfver.
Viiv liandel giek rätt flinkt, då den blef fri.
Knappt värre var de danskes tyranni,
An dessa köpmäns. De oss skulle föra
Hvad vi behöfde, från all jordens ring-,
Ocli vi ej få på egen sjö oss röra:
Der stodo vi, med hafvet rundt omkring.
Och sågo seglare, liksom vid dammen
En höna tafatt står och ser förskräckt
Ånknngarne der simma, dem hon kläckt.
Men Gustaf Wasa tog från oss den skammen:
Bäst Liibeck gaf oss till och med vårt malt,
Yi sjelfva hemta nu båd’ vin och salt,
Med egen flagga, midt för deras näsa.
Nu rör väl Lubeck hela verlden opp
Mot kon ung Gustaf; men jag har det hopp,
Att han skall lagen för de fräcka läsa.
De hjelpa Dacken, och förmå -. hvad mer! -
Att kejsarn sjelf sin hand åt bofven ger.
Men Gustaf har med sig en större herre,
Och det är Gud. Han har sitt folk också;
Fast skälmar ges bland böndren, och - hvad värre!
I högre stånd, som bättre bör förstå.
Dock tror jag nu, att herrarne ej svika,
Se’n T Ii u r e J ö n s s o n och de honom lika
Ur riket rymt. Ty Dacken, får han rå,
Ej hotar G LIS t af blott, men dem också.
Hvad jag är glad att få för k Lingen niga
Ännu. en gång, då här förbi han far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
