Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Och för lians brud, den hjertans dejeliga, Sora han
af landets barn sig utvalt har.»
Från Söderköping, då bland svenska städer
En af de främsta än, der hennes fäder
Förkofrat sig i handel led från led
(Ty det var då en lycklig okänd sed
Att låta firman för en titel vika),
Hon var en hedersfru af de mest rika,
Och af de mest välgörande tillika:
En buden gäst hos Erland, som ej glömt,
Hvad hägrars mängd vid hennes bord han tömt.
Snedt såg på henne mången af de andra. «Hur kan hon
sitta bland oss frälse här? Jag tror att Erland henne
skyldig är?» Så hviska de och snegla åt hvarandra. De
stoltas män dock voro knåpar blott, Som ej ett steg
för land och konung gått. Af det som Sverge nämns,
de kände föga Mer än sin egen mark och närmsta ort;
Och mest i stallet deras nit var spordt. Dock sutto
de, som på en thron, så höga, På bänkens ända i sin
förstuqvist, Och öfver styrelsen af riket dömde Med
knorr om skattens tyngd och humlebrist, Hvarvid sin
fulla bägare de tömde.
Nu brast en reslig fru sålunda ut:
«Hos kungens brud är ej ett hår att klandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
