Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Och bröt sitt ena konungsliga ben. Dock att ett dygn
sitt dyra lif bevara, Han lik en råtta, som sig frälst
tror vara, Då hon af katten släpps med stympad svans,
Kröp i en skyl, och der af bödeln fanns.»
Sjelf skrattande härvid med sjelfkärt nöje, Han äfvem
dem, som hörde, tvang till löje, Och ställde se’n
till Ebba detta tal: «0m så olyckligt än en gång det
hände, Att kungen enkling blef, det Gud afvände,
Ni säkert heldre genom kungens val Hans maka blefve,
trots hvad mamma tänker, Au genom en voterings spel
och ränker.»
En häftig hagelskur, att bryta ut Ur hennes vredes
moln, stod färdig redan, Då att, det hindra, ordet
togs förut Af en, med hvilken mer bekante sedan
(Sophia hette hon) vi hoppas bli. «Jag skall berätta,
om er höra lyster, Hur det gick till med kungens
frieri. Jag har det af hans fästmös egen syster.»
En liten läskning först värdinnan bjöd; Och en med
skådemynt beslagen kanna, Som, tung af silfver och
af kryddadt mjöd, Gick rundt om laget, måste litet
stanna Vid hvarje frökens fina läpp också. Hvarpå
berättelsen begynte så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
