Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
«Vid Ekeberg i Hjelmaren sig skjuter
En liten udde fram från Käglans fot,
Der man af sjön en dubbel utsigt njuter
Och af de glada stränder gent emot.
Der står Margretelund, så nämnd, se’n Svante
Sin fästmös namn i alla trä’n der skar.
Så skall den kallas än i sena da’r,
Då der för folk, som färdas, obekante
Så väl med stället som med händelsen,
Vallhjonen, veta att berätta den.
En helgedom blef lunden för Margreta, Då Svante for.
I t orden alla veta, Att Gustaf, som en far om
honom mån, Till Tyskland sände ut Sten Stures son. Att
der till prydnad för sitt land sig bilda. Så blefvo
med ett ord de kära skilda; Och fast de gråtit re’n
en afskedsstund, De möttes än en gång i denna lund:
Der första kyssen på hans mun hon tryckte, Der sista
gången ur hans famn sig ryckte. Liksom ett tempel
den för henne blef, Der sina känslor, som en
engels rena, Hon göt i tårar för sig sjelf allena,
Och läste om sin Svantes ömma bref I himlens åsyn. -
Hedan flera gånger Hon sett dess ekar byta om sin
skrud, Och trasten hört, som fann igen sin brud Och
sin förtjusning göt i nya sånger; Men hon der satt
allena sommarn ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
