Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Ocli läste endast gamla bref till slut.
Dock fast på länge ingen rad han skrifvit,
Hon dock var viss, att han ej trolös blifvit.
Hon kände det hos sig och tänkte så:
Ifrån mig skild, hur långt han vandra må,
Dock samma himmel öfver begge strålar,
Som när vi sutto här uti vår lund.
Kanhända möts i denna aftonstund
Hans själ med min deruppe och sig målar
Lycksalighetens ö i purpurskyn,
Som dagen lemnat qvar vid vesterns bryn.
Så talte hon för sig: det var deri qvällen,
Då herrgårdsporten löfbekläds, som tjellen, Och
stänger resas upp med flagg och krans, Förgyllda
ägg och band af brokig glans. Margreta satt vid
sjön och i dess spegel En prägtig motbild såg af
aftonskyn, Då snöhvitt mellan dem, på vattnets bryn,
Liksom en vålnad glänste fram ett segel. En prydnad
blott, i vattnets lugn, det var För gröna slupen,
hvilkens vimpel röjde Att han en gäst af högre
ordning bar. Dock skred han fort, ty fem förenta
par På sidorna sig sänkte och sig höjde, Med perlors
regn, som skimrade mot skyn. Allt mera häfde sig vid
denna syn Margretas hjerta, ty den samma dagen Hon
hört att Svante, af sitt fosterland Tillbaka väntad,
vore på dess strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
