Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sedan vandrar och ett tempel hinner, Der hon går
in, ser bilden af en Gud: Och faller ner och tillber,
då hon finner Att den i hast får lif, och som sin
brud Omfamnar henne. Midt i sin förtjusning-, Då på
en thron han henne hos sig satt, Utaf ett upprördt
haf hon hör en brusniiig Och ser omkring sig endast
moln och natt. Dock på den klippa, der i lugn hon
sitter, Det hvita svall förgäfves gnyr och slår. Nu
ej i drömmen blott: ty fågelns qvitter Ur trä’t vid
fönstret hennes öra når, Hon känner dagens kraft,
som allt förnyar, Och ser ett landskap blomstrande
och grönt, Och af det folk, der gläds, än mera skönt,
Då derifrån hon lyfts af gyllne skyar.
I det hon vaknar, står vid hennes bädd
Den trogna tärnan, sjelf till högtids klädd
Och färdig att med allt hvad könet pryder
Sin fröken sira ut. «Blif intet rädd:
Hans majestät är här; hvad det betyder,
Det få vi se; jag säger intet, jag.
Herr Sten har sport två gånger re’n i dag,
Om fröken Margareta ej är vaken
Och snart blir klädd. Jag har ej hört om saken
Det minsta ord, och intet kommer ut
Ifrån min mun, som om ett lås der hängde;
Men kom ihåg att jag det sagt förut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
