Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Så Elin talade ocli dörren stängde,
Och bredde ut i lång ocli präktig rad,
På stol vid stol, hvad fröken grannast ägde:
Juveler, spetsar, siden, gnidbrokad
Och hufvudbonader, der fjädrar vägde.
Men allt tillbaka bäras på sitt ruin
Befallte fröken och sig satte stum
Och tankfull för sig sjelf, och på sitt hjerta,
Som häftigt slog, den ena handen höll,
Då pannan lutad mot den andra föll.
Så henne fann den yngre systern, Märtha, Och ropte:
«Jag har sett kung Gustaf re’n; Vet du, att blott
som riddersman han vore Den vackraste som fins.
Hvad är han se’n Som konung och med tillnamn af den
store? Men jag har gjort mig, kan du tro, besvär Att
få betrakta honom rätt. Se här Hur det gick till.
Jag vaknar, och det ringer Helt tidigt hos min bror;
och när jag springer Ur sängen opp och genom fönstret
ser Ät porten, och så långt allén går ner, Står der en
mängd af folk i helgdagskläder. Jag undrar storligt,
då i kammarn träder Pr u Farna sjelf till mig i Elins
hamn. Jag genast in till dig. Du sof och drömde Och
nämnde med en suck din Svantes namn. Att då dig väcka,
rycka ur hans famn, Jag nändes ej, det för en synd
jag dömde. Då föll mig in, att kla’ mig, som du ser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
