Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Som i sitt hjerta: dit en bön den styrka,
Som hon i denna stund behöfde mer
Än nå’nsin förr, från höjden kallat ner.
Allvarligt, heligt stämd, som i en kyrka,
Hon steg i salen in; och Semele,
När dunderguden, med sin vigg beväpnad,
För henne stod, ej kände större häpnad,
Än hon den stund hon skulle Wasa se.
Signora finner, att mitt minne gömmer
De sköna taflor som jag såg hos er:
Om sådant konstverk ej en nordbo drömmer,
Som Thors och F riggas plumpa bilder ser.»
Med denna vändning ärnade Sophia
Ifrån det svåra i berättelsen,
Som är i knutens lösning, sig befria.
Men italienskan lyfte opp igen
I hennes hand den tråd hon låtit falla,
I det hon sade: «Nå! vi vänta alla
Att höra hur det gick. Kom hon i brand
Som Semele? Det var dock ej som hennes,
En åskeld, fast, det sägs, hans ögonbryn
Ha någonting af dundraren i skyn,
Hvaraf inan krossas, om man ej förbrännes.»
«Jag är helt rädd att se hans majestät», Föll Flora
in, «fast jag så önskat det, Som när jag skulle se
den fångna björnen. Men är han lik den dundergud med
örnen, Som mamma viste oss, så är han ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
