Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Som stillar stormen i den röda skyn, Hon for med
hjertat fullt af hvad hon borde Och ville som gemål
åt sådan man; Och af den känslan hennes skönhet vann
En uttrycksfull högtidlighet, som gjorde Att, hvar
hon kom, bland folkets glada hop Brast glädjen ut
i tårar, ej i rop.
Ibland de flockar sig på vägen sprida , För att det
sköna kära mötet bida Emellan kungen och hans unga
vän, Är ingen lyckligare ställd än den I Erlands
boning, der, emellan båda, I det de nalkas till
hvarann, man ser, Hur han blir tjust då han får
henne skåda, Och hon förskönas vid hans syn än
mer. Jag målar ej, hur hjeltens ögon stråla, An
mindre frökens sänkta ögonlock, Der blicken, gömd,
så själfull talar dock; Men låt oss se, hur dem på
stället måla Hvar på sitt sätt de skådare der stå:
Dervid sig sjelfva måla de också.
«Så skall en kung se ut i Svea rike, Der hvar och
en vill bli sin förmans like», Utbrast en man,
som sjelf var på sin gård En liten kung, mot sina
bönder hård. «Jag såg i Wadstena hans ögon ljunga,
Då han en fogdes öfvermod förnam: I allas åsyn måste
syndarn fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
