Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Och höra thorndönsord ifrån hans tunga. En sådan
skräck för bönderna, så väl Som fogdarnc, behöfdes
här, min själ!»
«Han med sin uppsyn endast kan regera;
Men hon med sin kan göra ännu mera.
Kan hjertan vinna, äfven dem igen,
Som han förlorat och förlorar än.
En inan, hur stor, hur ädel han må vara,
Missnöjda gör, och allramest en kung:
Ett allmänt bifall vinna och bevara
Kan blott en qvinna, huld och skön och ung.»
Så talte en som, större än de fleste
Och skön i sin gestalt, nyss, då han satt
På stolta springarn och tog af sin hatt
Och höll vid löftet, allas ögon fäste.
Hans namn var Henning Brockenhus, och hit
Till damerna han kom från kungens svit.
Hans sista ord de alla åt sig togo:
.De äldre med behag på munnen drogo,
De yngre blygsamt sågo ned dervid.
«Jag tycker att vår kung ser mera blid
An sträng ut», sad’ en fru, förtjust af nicken
Hon fått af honom: hvarpå grannfrun, sticken
Att ej på henne, som likväl sig höll
För mycket mer förnäm, hans helsning föll,
Invände torrt: «jag honom skönjde föga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
