Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
l Arons ställe Oden, som lian står I Lidskjalf, på
balkongen, och sitt ena Solklara öga ner på jorden
slår. Vår kung har tvenne; men med ett allena, Han
kunde hjelpa sig, så är det hvasst, Och allt i
riket öfverser med hast.»
«Aled Thor», var Claudii svar, (anan honom äfven
Jemföra kunde, när i stora näfven
Sin Mjolner, alla dvergars skräck, han tar,
Och slår i berget, att dess hällar gunga,
Då hela svärmen ner i djupet far,
Och häpen håller Loke sjelf sin tunga.
Så när vår kung här slår på skölden nu,
Upproret flyr, och tyst blir äfven du.»
«An Jupiter! när han ur molnen ljungar», Föll Henning
in, «och tända viggen slungar På Titans ätt, som
stormar himmelen, Lugn i sin harm, sjelf upphöjd
öfver den. Med sådant lugn, som är de evigt sällas,
Bör Wasas bild för sena åldrar ställas. Tag viggen
ur hans hand, låt kärleken Och glädjen, såsom nu,
hans stränghet mildra, Låt honom småle: se, han. har
dock än Den höghet, som hos Zevs de gamle skildra,
När åt sin blidkade gemål han ler, Och kring dess
lif Diones gördel ser.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
