Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
(’Ack!» ropade Regina, som de andra
För utländsk liärmning gerna ville klandra,
Ty en fransyska henne lärt, en fru
Till Gustafs franska skrifvare Trebon.
«Jag mins min undran, när jag första gången
Fick se lians majestät, och honom fann
En så behaglig och belefvad man.
Om hans förfärlighet jag hört af mången;
Men med en stolt figur han nalkades
Oss fruntimmer och artigheter sade
Med ett behag, som på den väldiges
Af manlig kraft omgifna läppar hade,
Jag vet ej hvad, som tjuste mycket mer,
An allt hvad skönt man hos en yngling ser.
Trebou försäkrar, att han nära hinner
Det stora mönstret riddarkungen Frans.»
aSäg icke hinner, utan öfvervinncr», Inföll signora.
((Under all sin glans Af skönhetens åt riddarn väfda
bälte, Och dubbel lager, så af skald som hjelte,
Har han ej Wasas majestät likväl, Som återskiner från
hans stora själ. Ett sådant majestät på snöhvit panna,
I ljusblått öga, under gyllne hår! Deröfver måste jag
i undran stanna, Som när på klara himmeln åskan går;
Men är ej allt omkring mig en förtrollning? Är jag
ännu i djupa norden qvar? Hvad ridderlig gestalt och
ädel hållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
