Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Och finge sä, hur hon är trolös, veta. Jag ville se
på hennes ögon då.»
«0ch jag på kungens,» sade Michel spetsigt. «Jag dock
ej önskar att det hända rnå: Vår store konungs blod
är litet hetsigt. Man skyller W as ar na derför;
och hvem Ar utan fel? Men skam må drabba dem,
Som honom svartsjuk redan gjort med sqvaller! Fast,
som jag sporde nyss af säker hand, Det skett af
lilla prinsen. Ja, så faller Ur barnens mun ett
sanningsord ibland!»
«Tyst!» ropte Erland, «hvad man barn förlåter, Och
äfven qvinnor, egnar icke män, - Att andras pladder
pladdra ut igen.»
«Men om du hört, när Svante väntas åter,
Så säg det!» sade Axel, ((eller om
En annan kan upplysa rnig derom?
På vägen hem från Rom jag var på hofvet
I Lauenburg och hörde prisas der
En yngling från mitt land, för alla kär.
Jag honom sedan sjelf fann värd det löfvet.
Så rörd, som Öfverraskad vid hans namn,
Sten Stures son jag tryckte i mig famn.
Ehur’ till Stens parti jag icke hörde,
Som fäst vid Danmarks hof, hans död mig rörde.
En vän af Trolle, S t ur en s ädla själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
