Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Så kan jag följa er och bistånd få,
Och bistånd ge. Låt se, jag blir den femte:
Jag har två starka armar och derjemte,
Se här, då knappen från min käpp jag drar,
Der kommer fram en dolk till mitt försvar.
Det är en äkta turk, och af det värde,
Att jag ej sålde den för hundra mark.
Jag gömmer den, tills fara är å färde.
Den frälst mig mer än en gång. Mången stark
Och dugtig karl, som mig i skog och mark
För nära kommit med en påk i handen,
Och ögat på mitt kram, den sträckt i sanden.»
«Vi trodde ej,» föll Brahe in, «att här, Så nära
Calmar slott, der Germund bär En vaksam omsorg,
någon fara vore. Tvertom, just denna väg bestämde
han, Som den, dit Dackens välde icke hann, Och der
man tryggast längs med kik-tcn fore.»
«Dess bättre, om man skrämt mig utan grund,»
Var krämarns svar, som sedan teg en stund,
Och smög sin blick i skogen ut på spaning.
Men Svante ej förglömt, i hvad forsat
Han honom bragt förut på dylik stråt,
Och lät sin vän få del utaf sin aning.
Nu hvar sin häst de rörde med sin häl
Och nickade åt krämaren farväl,
Och hörde efter sig, i det de foro,
Ur skogens djup en skräll; men blott ett svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
