Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Från Danmarks kung-, att önska honom lycka. Allt detta
talar, skulle jag väl tycka, För riktigheten af hans
rätta namn. Men ännu mer: den som till Köpenhamn
Christina fången, jemte barnen, förde, Vi n c en
t i u s Lunge, som dem alla da’r På vägen såg och
namn på alla hörde, Intygade att han den rätte var.»
«Hur menniskor förblindas, alla länder
Och tider visa oss,» var Erlands svar.
«Finns någon galenskap, som trodd ej var?
Till lycka fann man, och har än i händer,
Af biskop S u n n an vä der flera bref,
Dem han till bofvens undervisning skref.
Bland halm och hö uppå en skulle gömda,
På Örbyholm af Jöns de blifvit glömda;
Der mången gång han skrapat ock min häst,
Då jag oin julen var hans herres gäst.
Och när till dem läggs brefvet af Christina
Till dalallmogen, der hon dem besvär,
Att ej bedragarn tro, som bland de sina
Hon aldrig vidkänns, stode med en här
Han än i Stockholm och på thronen stege:
Djerfs du då påstå denna lögn, du fege?
Jag såg ju sjelf i modrens egen famn
Den dö, som bar med rätt Nils Stures namn.»
(Jag nekar icke,» hördes Michel svara5 ((Att den,
som (lödde, var Christinas son.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
