Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
SJETTE SÅNGEN.
V h ristina re’n var dömd till liånlig död,
Då ej af nåd, men list, tyrannen böd
Att hon till Danmark skulle f ängslig föras.
Med henne sändes äfven barnen dit,
På det allt hopp till intet sknlle göras
Om Sture-huset för det svenska nit.
I sorgen säll att ej behöfva skilja
De kära från sig, log hon lik en lilja,
Som, då hon bryts, får gömma i sitt sköt
De perlor, morgonen på henne göt.
Men då, till Danmark länd, hon skulle träda
Från himlens luft och ljus i häktets natt,
Hon med en dödlig skräck tillbaka spratt
Och såg med ömkan på de fyra späda.
Som i en graf, ur hvilken man ej mer
Till lifvets värf och nöjen återvänder,
Från alla vänner skild och alla fränder,
Hon tyckte sig ur verlden stigit ner.
Om sjelf att sakna den i medgång tomma,
I motgång grymma, hon ej hade skäl,
För sina barn, som i sin späda blomma
Begrofvos lefvande, hon gret likväl.
Två blefvo sjuka straxt. Vid deras läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
