Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en kulle, hög och brant och rund, Och på
dess hjessa står i denna stund Ett klot af sten,
i vidd två famnar nära, Hvars bildskrift mången
dag och mången natt Forntydarns konst förgäfves
sysselsatt. Hvad hemlig visdom siarn der må lära,
Så blir en olärd blick dock litet Hat, Då han der
finner endast en sirat.
Emedlertid den sluga bonden gjorde Deraf ett listigt
bruk, och talte så: «Stån upp, I svenske män, och
hören på: Hvem fins af er, som ej om Ingel sporde,
Hur han ined sina kämpar stupat här, Hvarom ej
denna hög blott vittne bär. Men all den bautasten,
som I här finnen; Ty folket ville dock ej deras
minnen Sin rätt förneka såsom tappre mäns, Ehur’ för
deras våld det satte gräns. En våldsman Ingel var,
som hvad han tyckte Enväldigt gjorde, och sitt folk
förtryckte, Och tog dess gods, hvaraf han äfven fått
Öknamnet Godstag. Denne, som ej blott Hans namne
är, men ock i verk hans like, Skall, såsom han,
förlora namn och rike; Ty ännu bär, i trots af hans
förbud, Sin armborst och sin knif Smålands-allmogen;
Och fast den plä’r sin konung som sin Gud, När han
till Gud sig håller, vara trogen, Så vet den dock,
när den förtrycks, ett sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
