Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Sitt bleka, blott med I n gol s dunkla namn Ur
glömskans natt bemärkta ImiVud höjde. Pä detta
ställe Nils nu samlas böd Allhärjarting, som
ordet präktigt ljöd. De blinde böndren, hållande
sig sjelfva För gamla Manhems frie odalmän, Sin
klubba svängde trotsigt, och med den Sig trodde
kunna thron och altar hvälfva. Nils bland de fria
spelte slugt och käckt Ej blott en Thor gny, men en
Engelbrekt. .T)ock af en kyrkans kämpe han tillika
Sig gaf ett sken, och ined ett låtsadt nit Emot
det nya tyska kätterit Bedrog en menighet, ej svår
att svika. Högtidligt invigd af en påfvisk prest,
Hans fana bar S:t Görans bild till häst, På draken
trampande, som föreställde Kung Gustaf i det ena
hufvudet Och i det andra Luther. Begges välde Han
skulle krossa, sade han, i ett. Kring främsta högen
voro flera andra, Der på de dödas stoft i fordna da’r
Förkunnats lag och dom och kungasvar. Dit stego män,
att rådslå med hvarandra Ur hopen valde, att dess
stoj och pock De stilla skulle. Nio i en flock,
Hvar flock i ring af nio stenar, gingo; Men upp till
Tngelshog, der fanan stod Och fjerran skådad tände
folkets mod, Blott Öfverstarne Dacken följa fingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
