Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
«Hvad!» ropte Han c ocli med honörn mangr-«Vill
du förlora en så dyrbar fånge ?»
«Gör man till fånge den man spiran ger h»
Var D a ekens svar, hos hvilken kanske mer, An
statsklokhetens skäl, den afund vägde, Han bar till
Hane för den fångst han gjort Och för det hinder, som
hans envåld sport Af det anseende den tappre ägde.
Ett mummel hörs; men på dem endast se Behöfver Nils,
och häpne tiga de; Ty sådan är hans makt, att hvem
lians finger Blott pekar på, dens hufvud genast
springer. Med frihetsspråk, hur mången en tyrann I
hjertat bär och blir det när han kan!
l Liibeck borgarns öfvermod såg Sturen, Höljdt af det
stela krus, som hör till skrän. Här såg han bondens
högfärd, såg naturen I röfvarn sjelf erkänna dock
sin son. »Hvad stridigheter eller hvad förvandling Af
ljus och skugga är hos denne man, Som med så grofva
brott förena kan En art af storhet, så i tal som
handling!» Så tänkte Svante, följd af böndrens vakt,
Så långt sig sträckte deras upprorsmakt.
Till hvilkendera af de tvenne kära,
En mor, en fästmö vill han, bör han bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
