Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den första kyssen i sitt fosterland?
Åt höger går en väg: dit kallar plikten;
Men hjertat slår åt venster. Höger hand
Vid hans beslut behöll dock öfvervigten.
Emedlertid han tänkte med ett bref
Margreta helsa och det färdigt skref
Och i en näsduk, sydd af henne, gömde,
Den han beständigt vid sitt hjerta bar;
Hvarpå han for, men vid en korsväg glömde
Att ta’ den stråten honom anvist var.
Så for han vill och fann, bland öde ställen,
I skogens djup, till slut i sena qvällen
Ett gärde och en hydda, i hvars glugg
Ett mörklätt hufvud låg med becksvart lugg.
Två gånger re’n det hufvudet vi sågo
Sin lurblick hvälfva under dalkarlshatt:
Nu på en småländsk bonderock det satt.
Två späda barn i samma vagga lågo:
En gammal mormor öfver dem höll vakt.
Hon ej på Svante, när han kom, gaf akt:
Blott för de små och sländan, som hon rörde,
Hon hade öga än och sinne qvar.
Han talte henne till, men fick ej svar:
Ty endast dottrens gälla röst hon hörde.
Men honom svarar Peder Djup, som här
Att finna sådan gäst förundrad är.
Ur skogen mellertid sprang fram en qvinna,
Blek som en bild, snabb som en jägarinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
