Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Det störde sorgen, som han tänkt sig nyss. Men
nu till steg, som närma sig, han lyss; Och nr en
annan gång än den, han följde, I yttre rummet henne
komma ser. Men nu i dagen liknar hon ej mer Den han
på afstånd såg, då henne höljde Än gyllne skenet
som af facklan kom, An nattlig skugga, hastigt bytta
om. Då tyckte han sig se i henne stråla Den sköna
bild hans tankar ständigt måla. En skönhet är hon, än
i dagen sedd, Men ej Margreta. Af en yngling ledd,
Hon står vid grottans öppning och befarar, Med häpen
blick, ännu ett dunderslag. «Nej, nådig fröken! åskan
för i dag Sitt förråd uttömt,» fackelbärarn svarar.
Mer österut, der deras åkdon var,
Och der de lemnat sin betjening qvar,
De gå, än Svante, som, ej sedd derinne,
Ur deras åsyn drar sig äfven nu.
Men vi, att namnen veta på de tu
Nyfikne äro. Lyckligtvis mitt minne
Gömt ur en perm, att deri, som Gustaf böd
Till Revel fara vid sin systers död
Och dottren föra hem, den ensam blifna,
Var Birger Grip. Utaf en stormvind drifna
För långt i söder, stego de i land
Kort efter Svante, på den samma strand.
Nu på sin väg de nyttjat hvilans stunder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
