Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Inbillningen hos dorn, som so derpå.
Fullbordar det. Så skedde nu också
Hos Svante, som der såg ej blott hvad alla
Der tro sig se och Skurugudar kalla:
Frey med sin galt, med sina bockar Thor,
Och Odin med sin häst, så stolt och stor,
Och Tyr så stark, men med en arm som häftar
I Fcnrisulfvens sammanbitna käftar.
Han såg der ock, hvad ingen sett förut:
En bild, som Frey a skön, och den till slut
Blir i hans tjusta ögon lik Margreta.
«Den rörs, o himmel! – Ja, den lefver! - Gud!
Får jag i jordens djup igen min brud?»
Men hon försvann. - Han går att henne leta,
Men der af suset från en källa mött,
Här mot en vägg af isklädd marmor stött,
Han går förgäfves, och då helt försvinner
Det sken, som honom ledt, han vänder om
Och, famlande igen den väg han kom,
Yid hålans utgång sig omsider finner.
«Var det en syn? Y ar det en vålnad blott, Som sade
mig att hon ur tiden gått? Ar det i jordens djup vi
skola mötas, I grafven först?»
Härvid en åskeknall
Gaf sådant dån af träns och klippors fall, Att från
sitt rum lian trodde berget stötas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
