Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Ser jag dock engeln för mig stå i er.
Ja, många gånger tror jag att jag ser,
Hvad jag blott tänker. Men min sonson Janne
Par jag väl aldrig se. Se, säger jag
Nu åter - likagodt! - Hos Sven, vår granne,
Var han i tjenst och rymde bort en dag.
Jag drömde väl i natt att det blef dager
För mina ögon och att han, så fager,
Framför mig stod i ljusblå silkesskrud;
Men det betyder att han är hos Gud.
Jag hoppas att han dött med tro och ånger,
Och det är bättre, bättre tusen gånger,
Än om han kom som en förlorad son,
Förstörd och trasig, hem. Snart härifrån
Jag hoppas sjelf till rätta hemmet fara.
Der möter mig min Jan, med palm i hand:
Då får jag se i sjelfva ljusets land,
Hvad ingen prest kan här för mig förklara.»
Härvid en yngling sprang i hennes famn,
Af läsarn redan känd, fast utan namn,
Som S t ur en s följesven. Till Lubeck kommen
Uppå ett fartyg, (många äfventyr
Han haft förut, ej lastfull dock, fast yr,)
Han der af Sturen fanns, som tyckte om’en;
Och för att ha, då han af Meyer der
Hölls qvar bevakad, någon svensk sig när,
Han till lakej den råa pojken gjorde,
Som snart fick annat skick och annan fär^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
