Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Då han sin egen hund åt mig förärde,
.Deri hjertans gode herrn, och honom lärde
Att som en styrman för mig blinda gå.
Var stilla! vill du få mig öfverända
På nytt, din narr? Hvad är det väl som gör
Dig nu så glad? - Hvem kom hit? - Torde hända
Herr Svante sjelf? O Gud! förrän jag dör,
Skall jag få se - - se, säger jag! - Gud nåde
Mig arma blinda! men jag bör likväl
Ej klaga då jag hör. Ja, Herren rade!
Blott vi på honom tro, är allting väl.w
Nu Sturen åt den blinda räckte handen - Hon kände
den igen och ropte: «Ja! Det är hans nåd, herr
Svante, som jag sa’! Lof vare Gud! Ni är på svenska
stranden! Du må väl hoppa, kära Styr, i dag! Jag hade
lust att dansa, också jag, Fast sjutti år jag bär på
nacken redan. Ack! när jag fyllde sexti, såg jag än
Dagjemningsfullmå’n, ja, och efter den Påsksolens
dans: nu har jag ständigt nedan, Och ständigt natt.
Dock ser jag Herrans ljus: Ske honom pris! Och vet
ni, till hans hus Hvar söndag än min snälla hund mig
leder, Der jag för er, så väl som kungen, beder. Min
hund påminner mig Tobie hund. Som till den blinde
kom,, och samma stund Kom engeln med hans son.
Fast det ej låter För mig sig göra att få synen
åter,
Franzéns Dikter, IV.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
