Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Då blef han säkert på vår sida bragt! Nu i Alvastra
vistas kungabruden, Till sommarnöje dit af Gustaf
buden. Der tör hon stundom i det gröna gå: Om dit en
jakt af våra smög sig då, Hvem vet om det ej lyckligt
lät sig göra Att henne fånga och till Småland föra?»
Sp ej l under detta tal på brefvet ser,
Och lyfter fingret opp och säger sakta:
«Af denna lapp, då vi den rätt betrakta,
Ett bruk kan göras, som betyder mer.
«Då skall ej Gustaf Sverges krona bära.»
Märk denna rad, och tänk om derifrån
Den slits, som följer. Blott ett veck kan tära
Så lätt ett blad, om det än vore plån.
Men namnet skall stå qvar, och bli mot Sturen
Ett klart bevis att han med oss är svuren.
Då för sin räddning gör han det till slut,
För hvilket utan skuld han skyllts förut.»
«Du klosterorm! Du brand ifrån de milor, Der påfven
bränner kål till helvetet! Du är dig lik: den du ej
brännsår gett, Du dock har sotat. Våra svärd och
bilor Så ondt ej göra i det arma land, Af oss besöks,
som pennan i din hand. Att göra hvitt till svart är,
såsom hennes, Också din konst. Jag är rätt nöjd,
min vän, Att den af dig så ärligen bekäiines.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
