Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till dess himlen skall förena De på jorden skilda
tu. Mötet stäms en helgdagsqväll l Marias bönkapell.
Genom fönstret vill hon räcka Blott till afsked handen
ut
Se’n hon hunnit ljusen släcka,
Som hon plär, vid bönens slut.
Ett dock, itändt, i en vrå
Låter hon på golfvet stå.
Dörr’n på litet glänt hon lemnar, Nyckeln in i
klostret bär,
Och tillbaka straxt sig ämnar;
Men hvad många hinder der!
Timmen flyr, hon får ej gå,
Känner sig på nålar stå.
Der nu templet pryder stället, Pryder sjelfva höga
skyn,
Stod det gamla träkapellet
Utmed Vetterns ögonbryn,
Som med häpnad såg det dit
Stäldt af S:t Brigittas nit.
Mellertid, som om der ginge Ett osynligt andedrag,
Eller från en engels vinge
Fläkten af ett sakta slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
