Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.91
Som i sin blick af eld Sophia bär. Först fosterbarn,
se’n vän hos Magdalena, Hon gjorde henne sällskap,
hon allena, På hennes lugna gård, som klosterlik
Bland gamla ekar, vid en insjös vik, Afsides djupt
i skogen var belägen, Ej långt från Erlands, närmare
den vägen Som giek till Wadstena och Susenborg.
Der mötte henne Märtha - hvilken glädje! Men straxt
igen att skiljas - hvilken sorg! «Vi,» sade Sten och
smålog, «vi tills t adj e - Jag talar nu ej endast
som din bror, Hvars vård du har, i hvilkens hus du
bor, Men ock på kungens vägnar - vi tillstädje Att
på en dag du följer med din vän; Dock med det vilkor,
att hon dig igen, Om hennes höghet dertill bifall
lemnar, Till hofvet följer, en välkommen gäst Hos
kungen och hans maka, vid den fest Han inom kort på
Omberg fira ämnar.»
Prinsessan biföll, till de ungas fröjd: Sten var
dermed af särskild orsak nöjd. »Gif akt,» så hviskar
han i systrens öra, «0m något ord du får hos Axel
höra, Som rör hans majestät på minsta sätt. Glöm ej
att riddarn är af Thures ätt! Du har förstånd, blott
att du derpå fäster Uppmärksamhet. Märk äfven på
hans gäster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
