Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
«0m jag en verklig tröst er kunde gifva, Jag vore
stolt att nämna mig för er. Nu må mitt namn er obekant
förblifva, Tills jag er åter uppå hofvet ser!»
På kungens fest hon sedan talet vände: Sophia samma
stund tillbaka lände, Och yrkade ånyo att han den
Bevista skulle, alngen ting, min vän, Ursäktar
dig, om det ej sjukdom vore!»
«Sjuk är jag,» sade han. «0m dit jag fore, Jag
blefve det än mer. Med själen plä’r Ock kroppen
lida. Hemligt sig förtär Mitt hela väsen. Jag
det fann i Wreta, Och redan der åt kungen detta bref,
Tast icke afsändt än, till ursäkt skref. Emellertid
jag måste se Margreta, Och det på Omberg! Sker det
icke der, Så sker det aldrig. Ingenstädes är
Ett sådant tillfälle till hemligt möte. Hur ren min
afsigt är, jag ej för dig Behöfver säga. Hvad!
om det för mig Afgjorde lifvet? Ja, örn något
göte I mina ådror helsans ström igen, Det vore
detta, att för henne än Jag hela djupet af mitt
hjerta tömde, Och visade att ej, som ryktet sagt,
För utländsk fägring mer än utländsk makt, Hvad
jag i Sverge hade kärt, jag glömde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
